Resan gick jattebra och hela familjen kom och motte mig pa flygplatsen! De ar sa snalla och allt och jag kande att det har ar perfekt! Men da vi kom hem till huset kande jag dirket hemlangtan komma krypandes. (inte for att det ar nat fel pa huset) Men nu vill jag hem.. men det gar over..! Jag som varit sa glad hela flygresan och bilturen hit till huset och all.. Onskar jag kunde skriva ett mer glatt och taggat inlagg eftersom jag antligen ar har! men just nu kanns allt bara saaa fel. Ska forsoka ga och sova och sa. och hoppas pa at tdet gar over. Det kanns hemskt..
Berattar mer om resan och sa da jag kanner for det, tillskillnad fran nu.
Nu ska jag duscha och göra mig klar, packa det sista, hoppas på att det nya simkortet från Ef kommer funka... och sen blir det nog dags att åka. Känns helknäppt att duscha och klä på sig och göra sig i ordning mitt i natten. Menmen.
Saknar redan allt och alla. Ledsamt. Men det kommer att bli såååå kul, då jag kommit in i livet där borta.
Känns som att allt bara har varit väntan och väntan och väntan.. Men nu är det på riktigt!
Ser ni nedräkningen!? 1 dag kvar! Vilket innebär att jag åker inatt, vid tvåtiden.
Har haft ganska fullt upp de senaste dagarna med en massa småsaker som ska fixas. Igår spenderade jag dagen på stan med bästa Julia. Packningen har kommit ganska långt också! Det är inte det lättaste med tanke på att bara min väska väger 7 kilo och jag bara får ha med mig 23.. (+handbagage). Men än så länge ser det ljust ut. Har fått svar från min hostdad på mejl också och jag fick även ett mejl från Jessica! Hon skrev bland annat att de skaffat mig en säng och höll på att göra plats i hennes rum så att jag skulle rymma mina saker också. Jag känner mig så välkommen! :D
Duane skrev iallafall att de skulle ta med mig för registrering på skolan dagen efter jag kommer, på onsdags alltså, eftersom det fortfarande är tisdag för mig då jag kommer fram. Och sen skulle jag få chans att gå och titta runt och kolla efter mitt skåp så jag hittar till allt sen. Skolan började förresten i onsdags, så jag kommer nog börja redan på torsdag för att inte missa så mycket. - Tagga! :D
Än så länge är jag förvånansvärt lugn. Jag fattar som inte riktigt vad det här innebär tror jag.. Men det kommer nog sen då vi står där på arlanda och jag måste säga hejdå till mamma och pappa för tio månader. Men, det är ju bara tio månader.. eller hur? :)
Och just det. Jag fick också veta att flygplatsen i Denver där jag ska mellan landa är stoooooooor. Så man kan vara tvungen att gå ner under marken och ta en tunnelbana mellan gaterna..! ..hoppas jag inte tappar bort mig.. HEHE.. Är iallafall tacksam för förvarningen med tanke på att jag nog annars blivit en aning chockad. Och antagligen förvirrad också. Frankfurt känns däremot bättre, med tanke på att jag iallafall varit där tidigare.
Meeen, det här ska nog gå bra! Lite roligt är det ju också..! ;)
Jag har just ätit lite avskedsmiddag med familjen och just nu håller efterrätten på att förberedas. Smaskens.
Får se ifall jag hinner skriva nåt mer innan jag far. Kanske hinner slänga in en mening iallafall!
Jag mejlade min värdfamilj i förrgår, och imorse hade min värdpappa svarat! Och jag har värdsyskon! De har tydligen tre döttrar. Jag fattar inte hur Ef kunde säga att de inte hade några barn?? Hur som helst så var ju det jättekul!! Han berättade lite om dem och om staden och skickade med några bilder.. Han verkar hur snäll som helst! Det känns som jag fått världens bästa placering! :)
Min äldsta värdsyster heter Jessica, kallas Jessie, och är snart 16. Hon är junior på Madison High School och han skrev att hon såg fram emot att visa mig runt på skolan och hjälpa mig så jag känner mig bekväm på en ny skola. Så toppen! Jag kommer tydligen också dela rum med Jessica.
Rebecca (Becca) är min näst äldsta, eller näst yngsta, värdsyster och är 10 år. Och Camberly (Cami) är yngst, tre år, och skulle snart börja "preschool".
Här ska jag bo!
Älskar att det är så amerikanskt..
..och här ska jag gå skolaa..!
Madison Hich School - "home of the bobcats" ...så amerikanskt!
Enligt Duane var skolan "in a brand-new building", låter inte helt fel!
(Lägger inte upp nå bilder på syskonen sålänge jag inte vet att det är okej med dom).
Nu måste jag mejla tillbaka och ställa alla mina tusen frågor!
Söjn ser he ut ..eller jag menar såhär ser det ut..
Stockholm 06:20 - Frankfurt 08:30
Frankfurt 14:00 - Denver 16:05
Denver co 18:35 - Idaho Falls 20:10
Lokal tid på tiderna då.. så jag kommer ju få vara vaken ett bra tag. Det blir ju liksom som att jag får uppleva 8 timmar två gånger.. med tanke på att tidsskillnaden är 8 timmar. Haha så knäppt. Får väl försöka sova på flyget så jag inte är helt död då jag kommer fram.
Ber om ursäkt för en hel del "iiiiiiih"! Men ni kan ju tänka er att jag blev glad!
Efter att de ringde igår och jag skulle berätta för mamma vad jag fått veta sprutade orden ur mig snabbare än de nånsin gjort tidigare (de som känner mig vet att jag kan prata rätt fort även annars också, och det här var typ rekord), och inte var det någon ordning på dem heller! Det har aldrig varit så svårt att få ur mig en vettig mening som då. Fick knappt luft. Och då hade jag ju inte ens fått veta allt..! Men det var en sån lättnad!
Hur som helst, så ringde de redan idag igen och talade om att jag har en värdpappa, Duane, och en värdmamma, Stephanie. Och de bor i Rexburg! (Googlade såklart direkt eftersom jag aldrig hört talas om stället innan).
Duane är tydligen professor (häftigt värre!) och Stephanie jobbar som drama lärare (också häftigt! Annorlunda liksom).
Music/Concerts, Photography, Reading, School Activities, Soccer, Theater, Visiting Relatives, Watching TV, Community Events.
Låter lite sådär generellt, men toppen iallafall!
Och sist men inte minst så heter min skola Madison Senior High School. Eller bara Madison High School.. har inte fått kläm på det där riktigt efter alla mina googlingar.. men infon jag fick var "Madison Senior High School" så det var väl det fullständiga namnet.. eller nåt, I'll se! Nog babblat om det nu.
Placeringen känns bra!! Jag var så säker där ett tag på att "de kommer ringa tredje september och säga "Hej, tyvärr så har vi inte hittat någon familj åt dig än, men du kommer få åka iväg och så får du bo hos din områdesrepresentant så länge."" Men tack och lov så blev det inte så!
Idag kom även mamma hem och la ut en drös med dollarsedlar på bordet!
Och som ett brev på posten, så kom ett brev med posten..
Music/Concerts, Photography, Reading, School Activities, Soccer, Theater, Visiting Relatives, Watching TV, Community Events,Och som ett brev på posten så kom, ett brev med posten..med lite grejjer från Ef inför avresan.
Stod även i brevet att flygbolagen kan ta betalt vid mellanlandningar för bagaget, mellan 25$-150$... och eventuellt även för mat ombord på flygplanet. ..huuuh, man blir ju ruinerad.
Här är iallafall den där receptbokgrejen jag pysslat på med..
Work in progress..
Och ifall ni vill veta (eller inte) så kan jag tala om att det var jobbigare än jag trodde att översätta recept till engelska..! Det går sakta men säkert. ..eller ja kanske inte så säkert.. har fått börja om någon gång.. MEN, det var inte viktigt!
Något annat oviktigt är att såhär glad såg vovven ut i dag då hon var strandsatt med bara mig i huset..
Hahah.. nästan så man tycker lite synd om henne?
Neej men det är ju inte som att hon hatar mig;) Hon blir bara lite deppig då två tredjedelar av familjen har försvunnit.
Nu ska jag gå och se A walk to remember, som jag tror att jag lyckats undvika att se tidigare i livet.. Härligt det här med sommarlov...! ;)
Och jo! Såklart, glömde nämna att jag åker nog (preliminärt) på tisdag!
Dom ringde från Ef nyss!!! ..eller okej, jag ringde upp för jag missade att dom ringde men... det fanns en familj som var intresserad av mig! I Idaho! och det enda dom väntade på var att det skulle ordna sig med skolan och sånt...
Mer än så fick jag inte veta, och mer än så visste inte dom heller. Eller ja, att skolan hade typ 900 elever. Perfekt!!
Och hon frågade om jag, ifall allt går igenom, kunde åka kanske någon gång nästa vecka!
..hoppas nu bara att allt löser sig så inte det här ändras.. så jag kan åka snaaart!! :D :D
Jag försöker come to peace med faktumet att jag mest troligt kommer missa början av terminen i skolan i USA. Men jag är så stressad! Här går jag och väntar och gör ingenting medan jag missar en massa som jag inte hade behövt missa! Endel skolor börjar ju typ NUUU!? Önskar att den skolan jag kommer få gå på är en av dem som startar in i september.. och att jag får åka snart! Jag ville ju inte komma till skolan som någon nykomling, om ni fattar? Ja, i och för sig, klart jag kommer vara en nykomling med tanke på att jag inte varit där de första tre åren.... haha. Men jag ville ju liksom smälta in så gott som möjligt det här året. Efter ett sommarlov borde det ju kännas en anings ovant även för dem? Precis som det gör för oss. Saker ändras ju från år till år. Men nu kommer de hinna vänja sig, och så kommer jag.. och allt är dubbelt så nytt för mig.
Fast det går ju inte att göra så mycket åt. Och som sagt, jag försöker vänja mig vid den tanken. Om jag nu inte skulle ha extrem tur. ..vilket jag förstås inte brukar ha.. Varför alltid jag?? ..Kanske är fler än jag i världen som känner så. Fast det vet jag ju inte, så just nu känner jag mig rätt ensam om att jämt ha otur. (..fast man kanske inte märker av de gånger man har tur lika väl som de gånger man tycker att man inte har det? ja..ganska otacksamt ändå.. haha..)
Det kanske låter som att jag överdriver hela den här grejjen, men jag kan inte låta bli att känna mig stressad över det.
Men, det kanske kan vara positivt att komma som en nykomling..?
..fast not really.. men låten ni vet.. (och det är ju fredag idag ..ifall ni missat det) ;)
Idag fick jag iallfall någon timma på stan. Köpte bland annat lite fler bokstäver till albumet. Och då jag ändå var inne på Panduro, tittade jag runt lite, och stötte på nån kul grej som man kunde göra en egen receptbok av. Så jag tänkte vara lite härmapa, vilket jag inte tänkt innan (men kunde inte låta bli denna lite orginella roliga sak), och fixa en bok med recept på svenska maträtter och annat ätbart till min (framtida) värdfamilj (som jag inte fått än.... suck..).
Kan fixa någon bild senare så ni fattar vad jag pratar om. :)
Nåt mer än det hade jag nog inte att säga. Om jag nu inte ska babbla på om ännu mer oväsentliga saker. Vilket jag förövrigt nog kan vara rätt bra på.. kanske ni har märkt? Om inte så var väl det för väl! ;)
Jag gör liksom ungefär ingenting under dagarna. Iallafall ingenting av intresse.. pysslar på med mitt fotoalbum (som innehåller allt jag älskar och bara måste ner i resväskan inför usa), går ut med hunden, sitter vid datorn, ser lite teve... inte mycket intressant alltså. Imorgon ska vi iallafall in till stan. Skönt med omväxling. ..Nog för att det bara gått två dagar sen jag gjorde nåt sist. ..eller var det två? ..hmm.. det här med sommarlov alltså. Man blir ju helt lost. Och nu när jag är långt ifrån majoriteten av mina kompisar och allt annat är det enda jag gör att gå runt och vänta på att få en flygbiljett. Känner mig en aning unproductive om man säger så. I do not like that. Not very much. Visst brukar jag tycka om att ha lata dagar.. men inte i det här fallet.
Hur som helst!
......
..har dansabstinens. Jo.. visst ville ni veta det? Ja jag visste väl det. Knäppt med tanke på att jag bara varit ut fyra gånger (syftar alltså inte på linedancen nudå. Fast det saknar jag lite också). Men det känns som betydligt mer. Bara andra gången kändes det redan normalt, typ. Åh så roligt. Längtar redan till nästa sommar då jag kommer hem! ..Haha, neeej, nu ska vi ju tagga för ett år i USA här! Don't you agree?! :D
Medan flera andra utbytisars resor över till staterna börjar ungefär nu, känns min resa år och dar.. och mil och ljusår och kilometer och sekel och meter och centimeter och milimeter och århundraden (......ja, you get it) långt borta.
Filmen var ju bra! Harry Potter igår alltså. Lite sorgligt att alla filmer har gjorts nu.. har ju liksom växt upp med filmerna. Sedan jag och mina kompisar var nio år har det då och då dykt upp en ny Harry Potter film, och vi har ju som blivit äldre i takt med att skådespelarna blivit äldre.
..haha ja.. det var mina observationer.. antecknar ni?
Anyhow, loved it.
Söta lilla Harry Potter i den första filmen.
Minns att jag och bästisen Minna gick och såg de första filmerna med mamma, och hur man sen gick runt och önskade att man själv var en häxa och fick gå på Hogwarts. Huuur spännande hade inte det varit??
Men det närmsta jag och mina kompisar kom var att lära sig säga "wingardium leviosa" rätt och sen hoppas på att vi skulle få någonting att sväva. Eller säga "alohomora" och vifta med en penna och önska att en låst dörr skulle öppna sig. - Helt enkelt hoppas på att man precis som Harry plötsligt skulle få veta att vi inte var mugglare, och att vi skulle få börja på Hogwarts, och såklart hamna i elevhemmet Gryffindor och vara precis lika speciella som Harry själv. Trots allt hade vi ju inte fyllt 11 än, så vi kunde ju inte veta säkert? ..önsketänkande. Haha.
But it all ended..
Förresten! Mitt i detta passionerade harry potter-inlägg tänkte jag nämna att mitt i harry potter-filmen (mitt i biosalongen) ringde Ef. Och jag hade glömt stänga av ljudet på telefonen.. fumlade upp den ur handväskan och utan att kolla vem som ringde tryckte jag på alla möjliga knappar i hopp om att få tyst på den. (Tur att vi bara var tio pers i salongen). När jag väl fått det såg jag att det var Ef som ringt. Jag ringde upp senare efter bion och som jag trodde så var det inga nyheter (hade det varit det hade jag såklart inte börjat det här inlägget med att babbla om Harry Potter..). Var bara lite peppning på att jag kommer att få en placering...
Ja.. Har jag sagt att jag önskar att jag får en placering snart???
Kommer kännas knäppt om jag inte kommit iväg då skolan här hemma börjar.. vilket säkert kommer vara fallet. Menmen.
Nu ska jag försöka börja min dag... eftersom jag råkade vakna halv två och inte fått så mycket gjort än.. skäms Lina...
Okej, mitt förra inlägg var ju.. givande? Hoppas ni förlåter mig.. ;)
Snart ska vi in till stan och kolla på Harry Potter! Jag vet, jag är lite efter, men bättre sent än aldrig. Kan man ju tycka, iallafall om man gillar filmerna. Förövrigt förnekar jag bestämt, ända tills jag sett filmen, att han dör.. För det är vad folk har sagt.. Och chockad som jag blivit har jag liksom: "Nej! ..va? Vad sa du? Nej, ssscchhh, han dör inte..! Det där sa du inte!". - Förnekelse av allra högsta grad.
Haha, nåja. Jag lär väl märka. Det är ju bara en film. Och när jag ser det med egna ögon kan jag kanske tro på det. ;) Om det nu händer....?
För en stund sen var jag ute och gick en promenad med hunden. Lite tankfullt tittade jag till mitt armband, och reflekterade över siffran arton. Jag kom fram till att "jag är arton, och har aldrig varit så lycklig i mitt liv som den här sommaren".
Fråga mig inte varför. Visst kan jag klura ut ett svar, men det är liksom alldeles för ointressant. Jag blir som glad över småsaker, och helheten.. samtidigt..
.....egentligen måste mina mening vara väldigt svårtydda..? "lite tankfullt tittade jag till mitt armband". Vad betyder det liksom? Om jag inte visste skulle jag nog inte fatta helt och hållet. Och svårt att förklara är det också. Ibland.. blir det som att meningarna, orden.. formuleringarna, bara känns rätt. På nåt vis. Knäppt.
Hej! Idag har jag fått en extra liten födelsedag av mamma och co. eftersom jag var uppe hos pappa i söndags, på min riktiga födelsedag. Det har varit jättemysigt! Precis som det var hemma också. Bara annat folk det här gången. Och söta mamma och släptåg, som bestämt att jag "fyller år" idag, kom till och med med tårta på sängen. Som våran tradition alltid varit sen jag var liten. Fast hon lovade att det var sista gången, eftersom är jag vuxen nu. Haha, helt okej. Jag gillar att vara 18.
Och så fick jag en sån väldigt fin present av allihopa, som även pappa (och katten och hunden.. haha) var med på.
Ett länkarmband, till och med ett från Thomas Sabo!
(jag som inte bryr mig och märken) Och en fin länk med
siffran 18!
Jag hade sagt till lilla mamma att jag önskade mig ett länkarmband, så att jag skulle kunna ha det med mig i USA. Liksom en liten bit av min familj med mig på armen. Och sen skulle jag kunna fylla på med länkar från ställen eller personer eller stunder som betyder någonting för mig. Jag hade inte trott att jag skulle få ett, eftersom hon lurades att hon glömt bort det (två av tre gånger), så jag blev såklart superglad. Och överraskad. Och att det till och med var ett Thomas Sabo-armband fick mig att känna mig en aning bortskämt.. men ack så gulligt och snällt av mamma och alla de andra. ♥
Nu är jag tillbaka hos mamma. Jag tog mig hit trots att SJ:s tåg alltid är försenade. Nattåget hemifrån var en timma och en kvart sent då jag kom fram till Uppsala då klockan var ungefär 06:45. Nästa tåg jag skulle med till Sala skulle gå 06:46. Jag tänkte att det är nog lugnt eftersom tågen brukar vänta in då de vet att det finns de som ska med som kommer från ett försenat tåg. Men då jag väl klev av i Uppsala och tittade på skylten med Avgående tåg så står det att tåget är ersatt med buss. "VARS FINNS BUSSARNA DÅ?!". Det hade jag ingen aning om.
Ett par meter därifrån såg jag iallafall till min lycka i olyckan två skyltar: en där det stod "Ersättningsbussar för SJ" och en där det stod "Ersättningsbussar för Upptåg". Eftersom jag inte hade en aning om vad Upptåg är, och har fortfarande inte, (förutom det vanlig ordet, som i att "hitta på upptåg", eller "vara ute på upptåg" eller vad man nu kan tänkas säga) så följde jag skyltarna med "Ersättningsbussar för SJ". Då jag tillslut, efter kanske fem minuter, hittade busstället, fanns inga bussar. Jo, en till Göteborg. Men dit hade jag ju inte någon lust att åka direkt. Och bussschaffisen visste inte så mycket mer än att det fanns en ersättningsbuss-skylt i närheten. - vilket inte riktigt hjälpte, då det inte stod någon buss där.
"Happ, fast i Uppsala."
Då jag inte hade någon aning om vad jag då skulle göra ringde jag till mamma. Haha, hjälplöst. Men det hjälpte inte så mycket heller, så när jag för första gången fattade vars SJ:s... ställe, finns vid stationen så slutade det med att jag helt enkelt gick dit, glatt överraskad över mitt stora lugn i den en anings tjorviga situationen. Där fick jag iallafall en ny biljett till nästa tåg till Sala. Plus ett papper för gratis fika i cafét mittemot. Glad som jag var gick jag och "köpte" en chokladmuffins, utan att inse att det var tid för frukost. Bläh. Dessutom var den en sån där enorm amerikansk muffins (som jag dock brukar tycka om annars). Men påminn mig om att inte gå med på att äta några muffins till frukost i USA..! - vilket jag hört att de brukar kunna göra.
Nåja, resan från Älvsbyn var iallafall kul med sällskap av en tjej från Spanien i kupén som var väldigt pratglad. Det var dock sorgligt att åka hemifrån. Speciellt då jag överraskades av att världssöta Anna kom till tågstation för att säga hejdå. Saknade min bästa vän så fort jag klev på tåget. Hur ska jag kunna vara borta i ett helt år?
Det var iallafall roligt att få träffa mamma igen. Känner mig trots allt relativt positiv trots omständigheterna, vilket jag är såå tacksam för. Hoppas det håller i sig!
Ibland är jag så himla glad, för allt. Det har varit så underbart att få vara här uppe, här hemma, i lilla byn, hos pappa, nära mina bästa vänner, och allt som jag älskar, ett tag till. Livet leker och jag känner mig lycklig lottad för många saker i mitt liv, och de tråkiga sakerna plågar mig inte. Det känns till som att de blir en del av allt positivt. - Som att jag är så tacksam för allt jag älskar, och de tråkiga grejerna gör att jag kan vara ännu mer tacksam för det jag tycker om. ..Lite klyschigt? Det där med att man behöver de sämre sakerna i livet för att kunna uppskatta de bra, men det är verkligen så jag upplever det. Och när jag kommit att tänka på det så har det inte alls kännts klyschigt. Inte det minsta.
Men till och från kommer en plötslig våg av ledsamhet och sköljer över mig. Som ikväll till exempel, då jag riktigt förstod konceptet "jag åker härifrån på onsdag". Imorgon alltså. Inte värre än att jag åker ner till älskade mamma, men så pass hemskt som att det här är sista kvällen, natten, i mitt hem. I mitt barndomshem. Även om jag kommer bo någon annan stans och några andra människor flyttar hit och ändrar om, förändrar allt som är mitt hem.. så kommer det, inom mig, för alltid att vara mitt hem.
Med det sagt, önskar jag att jag ramlar in i den underbara lyckliga känslan av att älska livet, som bara blir mer och mer spännande, igen.. Precis som jag kännt masssvis med gånger sen torsdagen förrförra veckan då jag kom hem. Nu åker jag ner igen. Men life goes on.
Önskar att jag får en placering snart. Så livet verkligen kan "go on". När jag kommer tillbaka nästa sommar ska jag ta upp där jag slutar den här sommaren, och ha en lika underbar sommar i byn som jag haft nu, bara i ett nytt hem... Och jag kommer ha haft ett fantaskiskt år! Så måste det bli.
Ska skriva så fort jag får tid, men idag kommer jag nog ha fullt upp med att fira min födelsedag! Ikväll ska jag fira med middag och alla mina bästaste kompisar. Ska bli roligt!
Okej, bara för att jag varit så hemskt dålig på att skriva de senaste dagarna, så bjuder jag på en hemskt tråkig kortfattad update om vad jag har för mig.
I måndags var jag till Luleå med Anna, i tisdags in till Piteå med pappa och igår var jag in till byn och träffade Anna, för att fixa diverse födelsedagspresenter. På kvällen blev det lite fiskeri med Verran och hela hennes familj och halva släkt (okej inte riktigt halva, men.. och jag fiskade inte).
Ikväll är jag bjuden på en liten grillfest, blir nog skojj.
Vädret är toppen och livet leker! Jag njuter fullt ut. Och som pricken över i:et, eller grädden på moset (fattar inte grejjen med det uttrycket men you get it;) så är det dans i Käckis imorgonkväll. Ska bli så kuuul! På lördag blir det nog kanotpaddling med Annapanna i muskus. Och på söndag... vad var det nu som händer på söndag..? Juste, jag fyller ju år!! Och jag har fått nys om någon överraskning från min söta bästa kompis...? Undrar vad det kan vara..
(Det hemska är bara att jag börjar känna mig förkyld.. det gör oont i mina öron och känns konstigt då jag sväljer.. men jag tänker inte låta det stoppa mig och mina planer!)
NUH (!), ska jag göra nytta och rensa i alla gamla kartonger som befinner sig i vårat gamla hus (alltså inte det vi bor i utan det gamla, för er som inte vet;)..