SJ SJ SJ...

Nu är jag tillbaka hos mamma. Jag tog mig hit trots att SJ:s tåg alltid är försenade. Nattåget hemifrån var en timma och en kvart sent då jag kom fram till Uppsala då klockan var ungefär 06:45. Nästa tåg jag skulle med till Sala skulle gå 06:46. Jag tänkte att det är nog lugnt eftersom tågen brukar vänta in då de vet att det finns de som ska med som kommer från ett försenat tåg. Men då jag väl klev av i Uppsala och tittade på skylten med Avgående tåg så står det att tåget är ersatt med buss. "VARS FINNS BUSSARNA DÅ?!". Det hade jag ingen aning om.

Ett par meter därifrån såg jag iallafall till min lycka i olyckan två skyltar: en där det stod "Ersättningsbussar för SJ" och en där det stod "Ersättningsbussar för Upptåg". Eftersom jag inte hade en aning om vad Upptåg är, och har fortfarande inte, (förutom det vanlig ordet, som i att "hitta på upptåg", eller "vara ute på upptåg" eller vad man nu kan tänkas säga) så följde jag skyltarna med "Ersättningsbussar för SJ". Då jag tillslut, efter kanske fem minuter, hittade busstället, fanns inga bussar. Jo, en till Göteborg. Men dit hade jag ju inte någon lust att åka direkt. Och bussschaffisen visste inte så mycket mer än att det fanns en ersättningsbuss-skylt i närheten. - vilket inte riktigt hjälpte, då det inte stod någon buss där.

"Happ, fast i Uppsala."
Då jag inte hade någon aning om vad jag då skulle göra ringde jag till mamma. Haha, hjälplöst. Men det hjälpte inte så mycket heller, så när jag för första gången fattade vars SJ:s... ställe, finns vid stationen så slutade det med att jag helt enkelt gick dit, glatt överraskad över mitt stora lugn i den en anings tjorviga situationen. Där fick jag iallafall en ny biljett till nästa tåg till Sala. Plus ett papper för gratis fika i cafét mittemot.
Glad som jag var gick jag och "köpte" en chokladmuffins, utan att inse att det var tid för frukost. Bläh. Dessutom var den en sån där enorm amerikansk muffins (som jag dock brukar tycka om annars). Men påminn mig om att inte gå med på att äta några muffins till frukost i USA..! - vilket jag hört att de brukar kunna göra.

Nåja, resan från Älvsbyn var iallafall kul med sällskap av en tjej från Spanien i kupén som var väldigt pratglad. Det var dock sorgligt att åka hemifrån. Speciellt då jag överraskades av att världssöta Anna kom till tågstation för att säga hejdå. Saknade min bästa vän så fort jag klev på tåget. Hur ska jag kunna vara borta i ett helt år?

Det var iallafall roligt att få träffa mamma igen. Känner mig trots allt relativt positiv trots omständigheterna, vilket jag är såå tacksam för. Hoppas det håller i sig!

Ja.. Hoppas ni gillade min lilla historia..! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback