Lina Sandström Holst

Jag och mamma ska åka och handla någon form av present till de hittills okända människorna som kommer få mig som familjemedlem.

Det var föresten jättekul och mysigt med grillning och dans i parken ikväll med alla söta människor!

Vi syns imorgon...!

Godnatt.

Men åh vilken härlig dag det är! Trettio grader varmt ute och sol! Dessutom har jag badat i universums härligaste vatten (piteälven såklart) nere vid våran strand, med toppen sällskap - dvs Anna! Efter det tog vi varsin stolsdyna och la oss i gräset och solade lite. Härligt värre.

Har fått shoppat två kjolar och två linnen för typ 200 kronor! Inte illa. Nu är jag nöjd. Fast ja.. lite haft besviken samtidigt att jag inte införskaffade dom grejjerna medan jag fortfarande hade chans att gå och dansa. För det var något sånt jag hade velat ha då jag hade problem med klädvalet.. Attans alltså. Menmen Hursomhelst..  Vi hälsade också på min söta faster.

Har jag förresten sagt att jag fick veta att man kan får veta sin placering i Usa så sent som en vecka i förväg? Så är det iallafall tydligen. "Hej! Kan du åka till *** om en vecka?"!

Haha. Spännande spännande!

Godnatt!

Apropå ingenting, jo, idag rensade jag bland lite gamla mössor och vantar och allt vad det nu var. Och hittade en mössa som såg lite för liten ut för både mig och pappa.. någon sekund senare med mössan i handen fick jag en idé, och gav en ovetandes specifik katt en funderande, antagligen även lite lömsk, blick..

Och se så söt han blev! ♥

På grund av regnet, som jag förövrigt inte har något emot, har jag bara suttit inne och ugglat sen jag vaknade. Såg klart "Doktor Zjivago" (den nyaste versionen med Kiera Knightley) som jag började se i förrgår kväll. Det var två discar, 3 timmar och 55 minuter av känslor. Älskar sånna filmer, sånna som utspelar sig förr i tiden, och som gör så att man blir helt uppslukad i karaktärernas värld och känner alla känslor som de känner. Den var så bra. Och såklart kom det några tårar i slutet. Det är jag världsmästare på att få fram till sorgliga filmer!

Anyhow, nu ska jag fortsätta med mitt uggleri.. tills jag eventuellt kommer på vad jag ska göra.

..fick en så söt kommentar nyligen:

Kommentar	Tid
	ElinÖ om Efter regn kommer solsken.: Åååh så hemskt fina bilder! :) IP: 81.232.153.52

Jag vill liksom inte.. men jag vill. För jag vet att det blir bäst så. Därför hoppas jag att vi får det sålt. Det tar emot att säga så, men jag har äntligen börjat släppa allt och börjat tänka att det blir nog bra i slutändan, fast tanken på att någon annan ska bo i vårat hem hjälpte inte direkt. Klart den har slagit mig förut, men inte så mycket.

Helt apropå det, så kan jag ju meddela att jag låg en hel timma ute på altanen och solade idag! Är nästan överlycklig över att det kändes mycket varmare idag än vad det var igår. Jag tror man blev lite bortskämd där ett tag efter att det varit typ 30 grader varmt och sol i några dagar, - även om det kändes lite nog så varm just då. Men det finns ju inget bättre badväder än det, och inget bättre ställe att bada på än älven och vid våran strand! Hihi.

Då jag vaknade idag dock var det första jag gjorde minsann inte att gå ut och lägga mig i solen och slappa. Istället började jag städa inför visningen, - i typ två och en halv timme. Och sen, vid sådär halv tre, åt jag "frukost". Men den godaste frukosten på länge, - universums godaste Jordgubbar (!) som pappa kom hem med igår.

(Så baota GRATTIS till IDA på 18-årsdagen!!;)

Jag känner att alla börjar fylla 18 runt om kring mig.. och här är jag och håller mig på 17. Jag vill också fylla 18! Haha. Jag åker väl antagligen till Amerikat då jag fyller år. Kanske innan, kanske någon dag efter, kanske just på min födelsedag? Det är fortfarande en överraskning, men vilken födelsedagspresent det skulle vara att åka på min födelsedag! Fast lite sorligt samtidigt att vara utan familjen just på min artonårsdag. I och för sig skulle det ju vara kul att hinna med en födelsedag i Usa också. Så jag låter med glädje slumpen avgöra när jag sticker!

Men life goes on.

Vad det gällde min lilla resa till Stockholm skulle jag ju skriva lite mer om! Fast nu känns det ärligt talat lite långt borta.. det var ju förstås mitt fel som väntat så länge med att skriva om det.

Jag kom hur som helst till Stockholm med tåget vid tio på lördagen, 28 maj, och fick direkt gå till Ef:s förberedelsemöte, efter att jag hittat mamma på centralen, som skulle vara klockan 12:00. Vi kom dit klockan 11 då dom enda som var där var de föredetta utbytesstudenterna och några från Ef, så vi hann till Seveneleven innan vi gick tillbaka igen.

Mötet var rätt så långt men jag tror inte att jag nånsin lyssnat så bra som jag gjorde då. Först pratade Ef:s personal om allt möjligt viktigt to have in mind, och Returneerna (fd utbytisarna) tillade lite då och då. Efter ett par timmar, ink. en fika paus, fick vi blivande utbytesstudenter dela upp oss i respektive länder beroende på vars vi skulle. Vi som skulle till Usa samlades alltså i ett rum returneerna som hade varit i Usa, så vi kunde ställa frågor och lyssna på vad de hade att säga. Det var himla kul och peppande att lyssna på vad de hade att säga!

Efter mötet åkte jag och mamma till min moster, och på söndagen åkte jag till min bästa (och enda) storasyrra! Jag var hos henne fram till onsdagen då jag skulle till ambassaden. Det var så mysigt att vara där, och känna av lite stockholmsommar med tanke på att det inte direkt var så mycket sommar att tala om här hemma då jag for. Och vi åt en massa jordgubbar! Smaskens!

På onsdagen då, åkte jag (måste bara poängtera: SJÄLV!) till ambassaden, i Stockholms lokaltrafik, vilket jag bara har en gnutta erfarenhet av att göra ensam. Så stolt måste man väl få vara om man kommer från en liten pluttby där lokaltrafik knappt är ett ord? Hur som helst, det var skitkul! Hade ändå rätt bra flyt, då jag först kom fram till tumba centrum precis då pendeln mot centralen kom in (och jag hade tänkt ta nästa pendel tio minuter senare) så jag han hoppa på det. Väl framme på centralen gick jag och låste in min resväska, som förövrigt har fullkomligt värdelösa hjul, innan jag gick ut uppe vid t-centralen och bara började traska längs gatan, förbi en massa busskurer i jakt på en där buss 69 skulle gå. När jag tillslut stötte på en sådan och börja kolla tiderna för den bussen så kommer den, så jag hoppar på, väldigt nöjd över vilket flyt jag haft.

Sedan kliver jag av vid ambassaderna, nästan en timme för tidigt, och ser inte en ändå människa i närheten. Precis som jag hade föreställt mig. Så jag börjar leta efter Dag Hammarskölds Väg 31. Jag går förbi ett hus och ser glatt en skylt med exakt dom orden, på andra sidan vägen. Så jag går till den och börjar gå raka vägen uppåt, förbi Brittiska ambassaden och Tyska ambassaden, innan jag får för mig att svänga vänster. Och tur var det, för efter en liten bit ser jag den Amerikanska ambassaden, och kände att mitt mål var uppnått. Haha. Fast då upptäckte jag att jag befann mig precis där jag varit från början när jag klivit av bussen, bara på andra sidan vägen. Jag hade alltså gått runt alltihop. Menmen, jag var glad att jag över huvud taget hittat dit så snabbt! Och eftersom jag var i så god tid, och man inte får vara där tidigare än fem minuter innan tiden man fått (dvs fem i nio) så gick jag ner och satte mig på en parkbänk nere vid vattnet som befann sig där.

När jag sen gick dit fick man först stå och vänta utomhus, och tack och lov var kön inte så lång som jag väntat mig, det var vara några personer framför mig. Det tig ändå ett bra tag innan det var min tur, men när det väl var det en riktig kontroll som väntade. Först ville vakten se att man hade med sig vissa papper och grejjer, och sen var det precis som på en flygplats med rötgen av "handbaggage" och sig själv. PLUS att dom ville kolla under skosulorna..? vad nu det ska vara bra för. Haha. Telefonen fick man också lämna där, i den lilla fyrkantiga byggnaden. Sen var det bara att gå över innergåren, in genom en dörr, ta en nummerlapp och sätta sig och vänta på sin tur. Jag hade ingen klocka med mig, förutom mobilen, men det tog iallafall ett bra tag innan det äntligen var min tur. Och efter att ha lämnat alla papper och passet så var det bara att sätta sig ner och vänta - ännu längre - innan en amerikan ropade upp mitt namn med sitt lilla uttal och vilket lucka jag skulle gå till. Väl i luckan trodde jag att "nu kommer förhöret", intervjun alltså, men det enda hon frågade var vilken klass jag går i nu i skolan och försäkrade sig om att jag skulle vara utbytesstudent. Sen fick jag några papper som jag ska ha med mig i tullen och sen var det bara att gå hem.

Så sammanfattat var det ett par timmars väntan för typ två minuter av pappersutbyten. Men jag klagar inte, det var ändå kul! På sitt sätt. Liksom inte kul som i "underhållande" men Kul. Dom hade iallafall en teve med BBC, eller vad det nu var, och lite tidningar som man kunde undrhålla sig med. Men jag kände frustrationen av att vänta på killen som satt brevid mig, haha.. Han stod dessutom bakom mig i kön påväg in och fick gå före mig till "intervjun".

OJ!! Orkar man läsa allt det här?! Jag tror jag slutar nu innan det bli för mycket. Eller, innan det blir ännu mer för mycket! (Det kommer säkert bli mycket mer intressanta inlägg då jag väl är "over there", så hold on!;))