A roller coaster of emotions.
Ibland är jag så himla glad, för allt. Det har varit så underbart att få vara här uppe, här hemma, i lilla byn, hos pappa, nära mina bästa vänner, och allt som jag älskar, ett tag till. Livet leker och jag känner mig lycklig lottad för många saker i mitt liv, och de tråkiga sakerna plågar mig inte. Det känns till som att de blir en del av allt positivt. - Som att jag är så tacksam för allt jag älskar, och de tråkiga grejerna gör att jag kan vara ännu mer tacksam för det jag tycker om. ..Lite klyschigt? Det där med att man behöver de sämre sakerna i livet för att kunna uppskatta de bra, men det är verkligen så jag upplever det. Och när jag kommit att tänka på det så har det inte alls kännts klyschigt. Inte det minsta.
Men till och från kommer en plötslig våg av ledsamhet och sköljer över mig. Som ikväll till exempel, då jag riktigt förstod konceptet "jag åker härifrån på onsdag". Imorgon alltså. Inte värre än att jag åker ner till älskade mamma, men så pass hemskt som att det här är sista kvällen, natten, i mitt hem. I mitt barndomshem. Även om jag kommer bo någon annan stans och några andra människor flyttar hit och ändrar om, förändrar allt som är mitt hem.. så kommer det, inom mig, för alltid att vara mitt hem.
Med det sagt, önskar jag att jag ramlar in i den underbara lyckliga känslan av att älska livet, som bara blir mer och mer spännande, igen.. Precis som jag kännt masssvis med gånger sen torsdagen förrförra veckan då jag kom hem. Nu åker jag ner igen. Men life goes on.
Önskar att jag får en placering snart. Så livet verkligen kan "go on". När jag kommer tillbaka nästa sommar ska jag ta upp där jag slutar den här sommaren, och ha en lika underbar sommar i byn som jag haft nu, bara i ett nytt hem... Och jag kommer ha haft ett fantaskiskt år! Så måste det bli.