Lina Sandström Holst

 

 

 

I natt jobbade jag min första natt i hela mitt liv. Det var väldigt lugnt eftersom vi satt och vaktade på min avdelning med magsjuka (som kanske inte ens var magsjuka). Dom första fem timmarna gick rätt fort, sen stannade tiden lite, och att jag inte sovit mer gjorde sig påmint på slutet. Men det var najs ändå. 

Sen vi kom hem från resan är det basically mest jobbat jag har gjort, tränat ibland, och umgåtts med folk lite då och då. Det extremt hopplösa med att inte gå skola är alla jobbar så väldigt olika tider, på olika jobb. Jag känner att man skaffar sig mest sitt egna lilla liv och "rutiner" (I have none) för sig själv. Översocial som jag är suger det lite, men jätteovanligt kanske det inte är. Saknar bara att inte se mina fina vänner lite oftare. 

Lite "roligt" att komma hem till sverige lagom till den 30-gradiga kylan här uppe också. Sköna promenader till och från jobbet..

Vi är äntligen (?) hemma igen. Resan gick superbra, tills planet från Dusseldorf blev försenat och vi missade vårat flyg från Sthlm till Luleå. Eftersom jag och Jocke råkade få våra väskor tidigare stressade vi iväg i förväg medan Oskar väntade på den sista väskan.

Vi hade hunnit med flighten på sekunderna, precis som i en film ungefär. Arlandagubben i sas-blå kostym, som dök upp där vi just anlänt till incheckningen och dom andra tre blåklädda anställda, klickade upp nånting på en skärm och räknade praktiskt taget ner sekunderna med sin stockholmsdialekt ("Det hänger på sekunderna, jag kan checka in er två nu men väntar ni är det för sent, det hänger på sekunderna alltså") medan vi tvekade något för länge för att inte lämna our last man behind. 

Så vi fastnade med alternativen att antingen vänta till nästa flyg på morgonen idag, eller ta nattåget. Det blev nattåget. 

Någonstans påväg från Dusseldorf till Stockholm insåg jag att vi var påväg hem, och jag mindes hur det var förra gången vi kom hem. Jag hade totalt glömt bort mina loneliness issues, som förvärras efter jag varit runt mycket folk 24/7 under en längre tid. Jag överdriver såklart, jag överlever ju. Men det är otroligt vad jag trivs runt människor. När jag gillar dom såklart.

 

Jag saknar det redan, vi hade det superkul. Det är inte som att resan varje sekund gav mig känslan av att vara lyckligast på jorden, men jag älskar det ändå. För det det är. Det var, och är, en oersättlig erfarenhet precis som även så mycket annat är. 

“To my mind, the greatest reward and luxury of travel is to be able to experience everyday things as if for the first time, to be in a position in which almost nothing is so familiar it is taken for granted.” – Bill Bryson

 

Idag har vi träffat en cool fotografsnubbe som tog en proffsig selfie med oss, addade och la upp oss på facebook bland hans hippa fotografier, och var först och främst vänlig nog att ge oss directions. Vi var sen vilsna i fler timmar än jag orkade räkna, men kom till slut hem i alla fall, många erfarenheter rikare. Även många buss-, tunnelbane- och spårvagnsresor rikare.

Vi började också dagen på Marias skola med att kolla såväl på henne skola, det allmänna sjukhuset bredvid, och liken dom har på bänkarna i hennes anatomiklassrum. Även en hel del andra bevarade kroppsdelar i burkar och några skelettdelar. Hon hade dessutom skaffat några handskar åt oss med så vi också fick röra så mycket vi ville.

 

Kontrasten var att igår satt vi i pyjamas hela dagen tills vi tillslut tog oss ut på en väldigt dimmig promenad i centrum, med Maria. Men även det bjöd på sina överraskningar. Som att vi (jag) ätandes på en macaron råkade ställa oss bredvid en hunger strike. 

 

Jag utlovar fler bilder från det mesta vi haft för oss, när vi kommer hem och alla bilder och dropboxar och överföringskablar är i ordning. Vi är i alla fall tillbaka från bergen sen i lördags om jag inte minns helt fel (dagarna smälter lätt ihop för mig när jag är ledig och ingenting är "normalt"). Vi bor hos Andreea. Jag måste säga att jag älskar det mesta, bara för att det är annorlunda. Även om precis allt inte är perfekt hela tiden så gör vi någonting. Bara det. 

Vi har hur som helst pysslat på med våra små utflykter, bland annat till den stora matvaruaffären.. Och till dom små. Vi har varit i gallerian, sett bio, ätit en massa kfc, tagit kort, haft en hel del doggy humor, hoppat på bussen alldeles svenska och ensamma, och hittat ett gym, läst böcker, åkt tunnelbana, promenerat i centrum, ätit en massa goda grejer, sett film och stirrat på musikkanaler.

På lördag åker vi hem. Eller var det söndag? ..Jag kan nog inte säga att jag inte är någon som tar dagarna lite som dom kommer för det mesta.