Lina Sandström Holst

Tittade tillbaka lite på min facebook och skrattade åt alla roliga minnen.. Och ett antal facerapes från det senaste skolåret, och dess roliga kommentarer. Apparently I'm an easy target då jag aldrig lärt mig logga ut.

Började för en andra gång på ett litet projekt, men har inte kommit så mycket längre än till det stadiet där det mest ser rörigt ut. Jag har ingen diciplin då jag ritar, men det tycker jag nog är onödigt att ha ändå.

lol. Den här gången tog det bara nästan en vecka innan jag märkte att någon (Alexander) hade lekt med mina bokstäver igen.

I förrgår fick jag nog av att sakna alla träningspass det blev medan det fortfarande var skola, när det var som bäst 12 pass i veckan med gymmet, idrott, badminton, och innebandy. Så jag drog ut och sprang 50 minuter. Så jävla skönt. Att det ska vara så mycket svårare nu då det är sommar och man jobbar! 

Igår var vi på äventyr mellan hundberget och rackberget för att hitta en sjö. Efter en massa plaskade och kämpande i en väldigt blöt skog hittade vi den lilla pölen, så vi fortsatte upp till rackberget och chillade och fikade i stugan ett tag. När vi sen skulle gå ner, tappade vi Jocke och Frans efter ungefär 50 meter då dom lyckades gå en minut innan oss. På nåt sätt lyckades även jag ta ledningen neråt vilket inte var den bästa idéen, och slutade med att jag och Oskar fick klättra (och i stort sett åka) ner för det steniga, jordiga, kvistiga berget mitt i urskogen (skämt å sido, men skogigt är det där). Vi kom tillslut fram mer eller mindre jordiga, skitiga, och myggbitna, efter att till och med sett en söt liten bäver!

Det går för övrigt inte heller att överdriva mängden av mygg vi fick äventyra genom. Och detta är inte alla bett och ställen dom valde att käka på.

 

Finns nog få saker som beskriver mig så bra. Haha. 
Huset kan se ut som ett bombnedlag och jag bryr mig inte ett skit i ett par veckor, jag gör det snarare värre. (Ok, det kanske jag inte är ensam om). Men när jag väl får lusten att städa, blir det först och främst fint, men sen blir jag därmed även pedant och får också panik över den svarta pricken eller hårstrået på golvet och tar upp och slänger det i soporna.  
(Tills ett par dagar senare då jag ger upp igen).

Har varit hemma från jobbet ett tag. Dagen har flytit på och varit rätt så najs ändå, fick dessutom gå hem 20 min tidigare. 

Blev lite less på att inte heta Lina då jag satte mig ner för att chilla lite och såg än en gång detta. Tror att mina busiga vänner (läs: Jobi) hellre skulle vara kompis med Niall i One Direction än mig. 

Det går inte att beskriva hur snabbt det känns som tiden går. Jag jobbar. Och jobbar. Och gör roliga saker så fort jag faktiskt inte är på jobbet. Det känns som hösten väntar runt nästa hörn, och hörnet är närmare än det borde vara. Vädret är så av och till. Och halva sommaren har redan gått?! Den började nyss! Tog ju studenten förra veckan..? 
Guess not. Men två roliga helger har jag trots allt haft även om jag jobbat hela denna. 

Festival X i Älvsbyn förra helgen. Det roligaste var nog att vara med mina bästa kompisar. Resten var inte så viktigt. Om än det var bra jobbat av tjejerna som fixade alltihop.

Förra söndagen hängde vi dessutom i Jobis stuga och badade, åkte raket bakom båten, och bastade, och badade lite till, och sen lite mer. Och åt taco. Och hade det supermysigt. 

Något annat somrigt och kuligt vi haft för oss hittills, var middag för Oskars 21-årsdag. Mumsig mat, hetsiga frågespelslekar, och massa efterrätt.

 

Hur många pojkar krävs det för att grilla köttet?

"Alla ställ er här och håll i nånting och se ut som att ni gör nåt!"

För att förklara min långvariga frånvaro från skrivandet, har jag jobbet som ursäkt. Men ännu viktigare all tid vi umgåtts med Cristina innan hon åkte hem i fredags. Så fort jag inte var på jobbet var jag nån annan stans. 
Det har varit otroligt kul samtidigt som det varit sorgligt att veta att hon skulle åka hem snart. 
Vi har firat midsommar, sett "solen inte gå ner", varit i Teuger, åkt fyrhjuling, fått myggbett, tagit en sista promenad, umgåtts 24/7, haft hejdåfest, badad mitt i natten i regnet, och följt för att säga hejdå på flygplatsen.

 

Nu har jag jobbat i ungefär två veckor. Det flyter på bra! Jag är glad att jag har ett jobb. Det finns dock stunder, speciellt morgnar, då jag verkligen önskar jag fick gå till skolan istället. Eller i alla fall tillbaka dit efter sommarlovet. 
Att kunna vakna efter 8, ta på sig något roligt, vara fem minuter sen, sätta sig med alla och chilla, plocka fram datorn, fördriva tid på alla hål, göra var man vill, prioritera som man vill, bara bry sig om sig själv och inte ta ansvar för någon eller något annat. Alla roliga lektioner och impulsiva idéer, konversationer, känslor och tankar. 

Jag visste att jag skulle känna såhär och sakna det. Jag saknar alltid sånt som varit. Även om jag är så, troligtvis mer än många andra, tyckte jag att jag om någon borde ha vant mig. Eller lärt mig hantera det. Men det går nog inte.

Jag insåg i alla fall att det var värt det.

 

Mina tankar tidigare idag ledde mig till att inse att det jag egentligen tänkte var även ett citat. Ett väldigt klyschigt sådant - Don't cry because it's over, smile because it happened. 
Jag insåg hur glad jag är att det senaste året faktiskt infann sig, hellre än att det aldrig gjort det. Bättre ett positivt minne och en lite gråare nutid, än ett tomt och meningslöst minne, och en tråkig nutid.