I owned every second that this world could give.
Sjukligt, fantastiskt bra text. Lite som jag sa för några dagar sen "typ hela min livsfilosofi i en låt".
The only way you can know, is give it all you have
And I hope that you don't suffer, but take the pain
Hope when the moment comes, you'll say... I did it all.
Let him who would enjoy a good future waste none of his present.
Med en massa skola, nationella, promenader, träning, kompishäng och filmtittande, tappade jag bort bloggningen lite grann upptäckte jag. En hyfsat normal vecka i alla fall, förutom nationella tal, uppsatser, glass, och det till och från fina vädret. Cykel till skolan, vår (..alternativt bara "aprilväder") och sommarkänslor i luften. Det är äckligt nära studenten nu, och jag ser fram emot det med väldigt bittersweet:a känslor. Har i alla fall fått jobb i sommar! Blev uppringd i onsdag och träffades och skrev på i torsdags. Känns grymt skönt. Kan dock inte helt släppa tanken på hur mycket jag kommer sakna att gå till skolan och umgås varje dag istället för att kliva upp 6 på morgonen för att jobba.
Men har jag lärt mig nånting de senaste åren är det att det finns inte så mycket man kan göra åt att tiden går och vissa saker inte varar för alltid. Det låter så klyschigt så jag nästan vill säga åt mig själv att vara tyst, men så länge man tar vara på dagarna nu, så gör det inte lika mycket att de inte varar för evigt.
genomskinligt grå, det blir jag, utan dina andetag.
"It's so much darker when a light goes out than it would have been if it had never shone"
Efter skolan i fredags passade vi på att köpa årets första mjukglass (standard att dokumentera), sen cyklade jag hem och jag och pappa hälsade på faster i Piteå för att fira pappas födelsedag.
Den visade sig vara överraskade okej.
Sen blev det att trängas i soffan (jag och Matilda fick golvet och en massa ben runt oss) och se en skräckis! The sinister.
Men allt som allt har det ju ändå varit en rätt trevlig helg.
studentmössan!
Känns så taggande och roligt! Men samtidigt äckligt, sjukt, tråkigt sorligt.
something you've never done before.
tre dagar i fjällen, blåmärken och en googlebränna.
Det är alltid mer eller mindre tråkigt att komma hem efter resor, vare sig dom är korta eller långa. Så bittersweet, då man kommer hem och allt är precis likadant, precis som det var, innan man åkte, men samtidigt ser så annorlunda ut.
"You only live once, but if you do it right, once is enough.”
Kanske är det en obeskrivlig känsla, och tanke. Men om det är nånting jag faktiskt måste ge mig själv beröm för, så är det att jag helt utan att försöka kan vara så löjligt positiv. Egentligen tycker jag inte ens att jag är det, - mer realistisk. "Life is so much easier if you just chill out". Men till skillnad från många andra, självklart inte alla, har jag upptäckt att jag är relativt positiv.
Varför överdriva saker? Varför se minsta motgång som nånting negativt?
Det är då man förstår de där kloka orden och citaten.
Jag förstår mer än väl alla som inte ser livets brister på ett positivt sätt. Det gjorde inte jag heller. Inte innan jag åkte till USA. Och det är kanske därför jag ser på saker som jag gör, - jag såg det inte så innan.
Jag väntade mer på att det positiva i livet skulle komma. Vilket jag inte ser som något fel i sig. Det kommer, och jag tycker inte man ska stressa ihjäl det. Inte heller vara rädd att vänta.
Det som låg och väntade, det som jag hela tiden väntat på, fyllde upp resten av mig. Enkelt sagt kunde jag tillåta mig själv att bli, och vara, den person som jag visste att jag var. Fullt ut.
Mitt största "motto" i livet är nog trots allt att allt är erfarenhet. Vare sig positvit eller negativt tror jag att det måste ha någon sorts mening. Vare sig stor eller liten. Något slags syfte måste det ändå uppfylla. Och måste det inte så gör det det i alla fall.
and I know I said it a million times.
You and I go hard at each other like we're going to war.
You and I go rough, we keep throwing things and slamming the door.
You and I get so damn dysfunctional, we stopped keeping score.
You and I get sick, yeah, I know that we can't do this no more.
Yeah, but baby there you go again, there you go again, making me love you.
Yeah, I stopped using my head, using my head, let it all go.
Got you stuck on my body, on my body, like a tattoo.
And now I'm feeling stupid, feeling stupid, crawling back to you.
So I cross my heart and I hope to die
That I'll only stay with you one more night
And I know I said it a million times
But I'll only stay with you one more night
Try to tell you "no" but my body keeps on telling you "yes".
And I'll be waking up, feeling satisfied but guilty as hell.
And I know I said it a million times
But I'll only stay with you one more night