I måndags var första dagen jag var hos Eric, och medan han och hans rumskompis Tobbe var på skolan/jobbet passade jag på att agera hemmafru och städade hela den stora fina lägenheten. Dammsög och skurade och diskade och allt sånt.
Jag levde mig verkligen in i rollen kan man säga. I mitt huvud såg jag bara framför mig 50-talets Amerika där mitt enda uppdrag var att ha allt fint och i ordning med färdiglagad middag tills mannen kommer hem från jobbet, där han tjänar nog med pengar för att försörja oss båda, eventuellt med en blombukett i handen.
Jag saknade bara ett förkläde och en sjal att knyta bort håret med.
Skillnaden var väl att jag inte fick några blommor, och mina pengar får jag tjäna ihop själv, och det var inte bara Eric som kom hem utan även Tobbe. Men dom båda tyckte nog jag kunde stanna kvar om jag ville.
Dessutom skulle jag nog få panik av att va hemmafru. Om det nu ens hade varit ett alternativ i Sverige. Precis som det är i USA. Enda anledningen att jag började fantisera iväg var nog mest på grund av Erics pappas lilla skämt om att han fick ju med sig en liten hemmafru nu när inte jag skulle ha nåt speciellt att göra om dagarna.
Tydligen tyckte Eric det skämtet var lite roligt så han tog efter den insikten. Det gjorde ju även jag, för jag tyckte också det var lite roligt.
Något mer har jag inte städat. Och alla våra goda middagar har vi lagat tillsammans.
