Lina Sandström Holst

Igår kom vi hem från våran paddling. Det var jag, Matilda, Alexander, Johannes, och Barry.. och PoE (våran lärare) som upplevde detta äventyr tillsammans. Miljö(/skid)eleverna (två pers), och Anna (lärare), åkte iväg först och sov inte över, så dom såg vi aldrig igen. På hela paddlingen då alltså, dom dog ju inte. Haha.

Paddlade ner för världens mest trädklädda lilla älv-fors-whatever-sak med Alexander i början, gnällde på varandra, fastnade, gnällde lite till, kom över det, sjöng, paddlade med Poe, Alexander kantrade med Kajaken så jag och Poe paddlade iland med honom så att han inte hann dö av hypothermia (svenska?) ungefär, hittade "lägret" där våra grejer blivit placerade, Matilda och Alexander gjorde upp eld och slog upp tältet, vi andra fick göra om våran lilla fem-minuters vandring tillbaks till kanoterna och hämta resten av packningen, myste vid elden, trängde ihop oss i ett fyra-manna tält, pratade och maskade oss i sovsäckarna, blev inklämd mellan Alexander och Johannes, fick en anings problem med att röra armarna, kände nånting krypa all over dom, blev myrbiten, paddlade motstöms hem med Johannes, blev upplockad på en axel och nära på nerslängd över en bro (nejdå, bara nästan), och blev kallad amerikan. Det var underbart kul att vara med bästa gänget nånsin. Då vi kom tillbaka till skolan igår fick vi städa undan en massa grejer och sopa ur tältet efter vi klampat in i matsalen i stövlar och våra väldigt eleganta, något skitiga, kläder. 

Tror vi alla var halft döende av trötthet då vi kom hem. Somnade i ett par timmar efter att jag lite barbariskt ätit middag (naturen gets to you rätt snabbt alltså haha), innan jag motvilligt tvingade mitt trötta jag till badmintonträningen och hade superkul. 

 

Idag slutade jag vid två. Tog mig dock inte från skolan förrän vid fem. Drygade först i en timma med Barry och Matilda medan alla andra hade lektion, hämtade även min dator, tjorvade med den, och nv:arna och Alexander och Johannes kom, gjorde ett (inte så) tappert försök att färdigställa våran religionsuppgift med Alexander i nån timma och tillslut var ingen annan kvar. Då undrade vi för förstra gången hur länge man egentligen fick stanna på skolan. Hon på expeditionen skrattade åt det och hade ingen aning. Försökte jobba i nån timma till gjorde vi iallafall innan vi gav upp gick hem till mig och bestämde oss för att gå på heart to heart och äta. yummy!