Lina Sandström Holst

Jag kan knappt fatta det. Det känns som att det var så otroligt länge sedan, samtidigt som det känns som att det var nyss, - nyss jag träffade min värdfamilj för första gången, nyss som jag vaknade upp efter min första natt i Rexburg och kände mig totalt lost, och nyss som jag hade min första dag i skolan, på ett amerikanskt high school. Jag minns det så tydligt. Så mycket ändrades under året, så mycket förändrades, så mycket hände. På det här senaste året har jag fått uppleva så otroligt mycket som aldrig kommer lämna mig, saker som fortfarande betyder mer än någonting annat någonsin gjort. Jag har lärt mig så sjukt mycket. Så mycket om mig själv, om andra människor, fått så sjukt stor inblick i hur det är att vara uppriktigt öppen för olikheter och annorlunda sätt att leva och tänka. Men det bästa av allt är hur det fick mig att verkligen hitta mig själv, växa så otroligt mycket, och bli så mycket säkrare i mig själv och i livet. Och hur jag fick träffa människor som jag aldrig kommer glömma. Som för alltid kommer att påverka mig på ett eller annat sätt. Jag kommer alltid att vara mer än tacksam över att jag fick chansen att uppleva allt jag fick uppleva. Jag kan verkligen inte beskriva hur viktigt året blev för mig.