Lina Sandström Holst

Idag efter skolan hade vi tennis practice. Det var typ den roligaste gången hittils. En annan ganska ung kille kom och lärde oss lite servetekniker och sånt.

En liten blond kille, som visade sig vara femton, är sådär irriterande på en sånt sätt så man verkligen kan leva med det.

Då practice var över och folk stod och väntade på att bli hämtade och sånt, frågade han oss hur gamla vi var och vilken grade vi var i och så, vilket gjorde att han fick reda på att jag var från Sverige. Men först ville han inte tro på oss då vi sa att jag faktiskt var en utbytesstudent från Sverige.

"No! You don't talk with an accent! ...until now?! You've never done that before!" "..but you act american, and you dress american! .. you don't act swedish .. you're wearing converse and you have that feather in your hair!".

Det spelade ingen roll hur mycket vi lovade att det var sant, det slutade med att jag var tvungen att säga nåt på svenska för att han skulle tro oss.

Hans kompis, en söt liten (eller ja, liten och liten, om han nu också var 15 kanske) black kille, föreslog att jag skulle säga "you're weird, don't ever talk to me again". Så efter att jag sagt "du är konstig, prata aldrig med mig igen" på min snabba flytande svenska så gav han upp.

"oh okay, that sounded fluent so".

Hahaha..

åh en till sådär bra låt med One Direction ♥