Lina Sandström Holst

Oj kom just på att jag erbjöd mig att do the dishes... påminn mig om några minuter...! haha.

Jo och just nu tänkte jag tillägna inlägget åt Jojjis.

Hon åkte alltså hem i onsdags. Precis samma dag som jag blev sjuk och låg hemma i sängen hela dagen.

Då jag låg där och sov ringde Jojo och sa att hon satt och väntade på att boarda planet. Jag grät inte på lunchen då vi sa hejdå. Men då blev det jobbigt. Allt kändes så knäppt, och jag insåg verkligen att hon skulle hem till Sverige. Inte vi. Nu skulle hon vara på den sidan Atlanten, Jojo som varit här med mig - här - och kämpat mot hemlängtan med mig. Min hemlängtan gick över. Jag är så ledsen att hon skulle råka ut för allt det jobbiga, hemska, och all den hemlängtan och hemsaknad och det hon kände som man inte kan sätta etiketter på. Jag förstår dock hennes beslut, så mycket som jag möjligen bara kan förstå det, med tanke på att jag inte är henne. Men i den situation hon var i då hon åkte hem, så var det helt rätt beslut. Som svar på tårarna jag inte kunde undvika att fälla i luren fick jag höra nåt i stil med jävla mongo, det hjälpte inte. Inte för att jag blev sårad eller nåt, hahah, snarare tvärtom.

Jag saknar dig redan. Kommer bli så hemskt tomt utan dig i skolan. Jag ser inte fram emot den delen (nu måste jag även dras med våran stalker, haha, alldeles själv...), men life goes on. Så fort jag kommer hem drar jag till Stockholm och flyger på dig med en bamsekram! ♥