Lina Sandström Holst

Typ det värsta möjliga hände på lunchen i torsdags! Ja nu undrar ni väl hur hemska saker det egentligen kan hända men då jag berätta vad som hände.

Har jag berättat om den sk. stalkern? En konstig kille på skolan som typ följer efter flera av oss utbytesstudenter, mest mig känns det som. Det började med mig och Jojo iallafall. Stalkern iallafall, känner killen som jag gick på dejt med, Rook. Måste poängtera att dom är helt olika men Rook är väldigt snäll och social så han är ju inte direkt dum mot denna konstiga kille. Förövrigt är salkern en sån där typ som verkligen inte kan take a hint.

På lunchen iallafall kommer stalkern upp till oss och säger hej. Vi fortsätter sen prata, medan han bara står där och väntar. Då vi pausar säger han mitt namn för att få min uppmärksamhet, och så frågar han vad jag skulle göra "imorgonkväl". Jag fattar ju vars han var påväg, och höll därför på att brista ut i skratt (inte av glädje direkt men due to the situation liksom) men insåg att jag måste hålla mig. Så jag klistrade på mig mitt bästa poker face och funderade på om jag skulle säga att jag hade nåt annat för mig. Men dålig som jag är på att ljuga blev det "IIII....have no clue" ...... HAHA. Så där kommer frågan om jag skulle vilja gå på dejt med honom.

Jag svarar nåt i stil med "öhm, om jag inte har nåt annat för mig kan jag väl göra det...." och så räknar jag med att jag kan ju bara hitta på nån ursäkt lite senare. Men mitt alldeles för stora samvete hinner ikapp i fredags då han i skolan säger att om jag kan så skulle det vara "awesome!" och då han efter skolan skriver på facebook att jag skulle put a smile on his face om jag kunde.

På lunchen då, när han tillslut går iväg från oss ser jag hur han går och high five:ar Rook. Jag inser att han måste haft nånting med det hela att göra, då han vet hela historen med stalkern och vad jag tycker om honom, så jag ger honom min bästa menande och mördande blick och får några lip syncade "IM SORRY" till svar. Då vi möts utanför klassrummet frågar jag förtvivlat "did you tell him to ask me?!". Han svarar att stalkern hade sagt att han behövt en dejt, och han hade sagt att "Lina would love to go". Fick lust att säga nåt i stil med "aaah I'm gonna kill youuu!" men kände att det var nog att ta i, eftersom jag verkligen inte har någon lust att göra det, så jag lät det koka inom mig och lät röken åka ut genom ögonen istället. Vilket han såg, (haha ni fattar symboliken va?) och sa nånting i stil med "Oh, ehm, III'm gonna go inside the class room now...!" samtidigt som han tog ett par steg bakåt i riktning mot vårat historiaklassrum. Hahaha, jag antar att jag var en aning hotfull där..

Parentes: Då stakerkillen frågade mig i skolan, i fredags, om jag visste om jag kunde gå, så ville han ha min adress. Han drog plötsligt upp en liten anteckningsbok (!) och en blyertspenna för att skriva upp adressen i ........ ?! Efter skolan hade han tydligen även plötsligt dygt upp med blocket och pennan framför Olga, en tjej från Tyskland, och frågade om mitt nummer. Hon sa dock att hon inte hade det (och hon hade ändå bara mitt gamla då).

Efter jag hållit på och dött ett bra tag, i fredagseftermiddag och diskuterat saken med diverse personer, kände jag attokejdå jag får väl ta och plåga mig igenom det då och get it over with! Jag tänkte liksom att jag skulle försöka vara lite snäll... som Rook sa: he doesn't get attention from girls.

Jag och Jessie (och Jojo på skype där ett tag) hade hemskt roligt åt vad jag skulle kunna göra för att vara så frånstötande och oattraktiv som möjligt på dejten. Och mitt uppe i den konversationen kom vi på hur bra det hade varit om Jessie hade kunnat följa med, som moraliskt stöd liksom. Men då säger min värdpappa att det kan hon inte göra utan dejt. Så efter att ha avverkat en sisådär fem av alla hennes killkompisar så får hon tag på en räddare i nöden som faktiskt kunde!

Så tack vare Jessie och hennes awesome dejt så överlevde jag kvällen. Stalkerns killkompis var förövrigt helt okej. En aning konstig men mest lite galen. Och hans tjej gillar jag, hon var bara lite sådär halvcrazy hon också. Men hennes familj är tydligen värd till en av oss utbytesstudenter i år.

Då kvällen var slut var jag överlycklig när han inte gjorde mer än att öppna bildörren åt mig när vi kom fram till vårat hus, och jag fick gå till dörren själv. Men när jag väntade på att någon skulle låsa upp åt mig ropade han plötsligt på mig, och gick upp till dörren och frågade om han fick ge mig en kram. Jag vet inte om det var kompisen och hans tjej i bilen som påmint han om det, eller om han faktiskt kom ihåg det själv tillslut, men där kände jag bara "..attans. Soooo cloose, typ". Haha. Jessie, som hann hem innan vi kom fram, kom och öppnade dörren åt mig och stängde den med ett "Ahhh I saw that". Hahah..

Jag vill verkligen inte vara dum mot den här killen, jag tycker lite synd om han. Men han är verkligen udda. Han försöker så himla hårt att vara social och trevlig och prata med massa tjejer så det blir bara för mycket. Han blir bara alldeles för creepy. Men jag hoppas jag kunde göra en liten skillnad i stackarns lycklighet.. jag vet inte om det var rätt mot han med tanke på att jag verkligen inte ville..? Men, vita lögner? ..vita dejter...? Does that make any sense?