Framme.

Har packat upp och hållit på och fixa ett tag. Medan jag gjorde det slog jag på en skiva jag brukar lyssna på hela tiden hemma, och den första låten jag satte på var dessutom en som vi brukar dansa till på dansen. Fy vad jobbigt det blev. Jag började sakna allt och alla så otroligt. - Redan!
Jag brukar aldrig ha problem med att åka ner till mamma väldigt ofta, men att veta att jag inte får komma hem igen på ett år blev hemskt. Och den första gråten kom smygandes. Och ville inte gärna sluta sen heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback