Lina Sandström Holst

Hade det härligt i Stockholm hos Jojo med fint väder och en massa mys. Det var skönt att komma hemifrån och inse lite mindre att jag faktiskt är tillbaka och inte i Idaho längre. På något sätt känner jag mig nu mera så hemma med att inte vara hemma. Hemma där mina föräldrar är liksom. Hemma bra med borta bäst ungefär. Jag är så van vid att vara på nya ställe nu, i nya hus, anpassa mig till nya grejer, och träffa nya människor hela tiden, och vara mig själv och trygg och bekväm i det, så jag kände mig som hemma. Med tanke på att det var så det var mest hela tiden hemma i Rexburg.

 

Förövrigt har jag ärligt talat slängt ur mig hela meningar på engelska utan att jag inte märkt det förens jag varit halvvägs klar. Förutom det låser sig hjärnan mest hela tiden vid enkla konversationer där jag blivit van att säga saker som "thank you", "sorry" och "sure!". Det blir blankt och jag vet inte riktigt vart min hjärna gömt sig. Jag råkade stöta till någon på tåget med min väska lite lätt, "... förlåt (?!) ..." sa jag då. Inte ursäkta. "Förlåt".

Någon var trevlig och klev åt sidan för mig, min hjärna: säg sorry! jag: ... uhm.. nej! min hjärna: hmm.... öööhhmmm.... eeeh.. aaaaah - *smiiiiile* !!".

 




tillbaks i sverige alltid..

överlycklig över sol och värme i sverige!

working on my (non existing) tan.

jojis in tha pool!

tog en härlig promenad för att köpa glass.

råkade bli lite för excited över svenskt lösgodis.. 70 spänn typ.

vi saknade usa så vi tog lunch på thank god it's friday.

Så nu är jag tillbaka hos mamma och chillar.