Lina Sandström Holst

"Imorse" stod vi på våran gata i Bukarest och väntade på taxin med Maria och Andrea, nu ligger jag hemma i min säng hos mamma i Västerås. Jag saknar det öppna fönstret, den förhållandevis varma luften och ljudet av nattrafiken och den surrande fläkten.. (Och att inte frysa ihjäl...).
Det är lite roligt, märkligt, hur mycket det kan kännas som att man åstadkommer på en så kort till som bara en dag. Berättar mer sen när klockan inte är halv tre på morgonen, - och enligt min dygnsrytm halv fyra.