Lina Sandström Holst

Kulturkrock ungefär. Eller kanske religionkrock?

Åhhh jesssuuuuss.... Just nu känner jag mig lite lagom sådär frustrerad.

Våra grannar är här och min värmamma och grannmamman pratar... Jag har liksom vant mig så gott jag kan om vad dom tycker om gay people här.. men nu pratar dom också om hur man lever. Dom låter så fruktansvärt insöade och judgemental så det är inte klokt. Och det värsta är att dom försöker så hårt att var så bra människor dom kan, och inte dömma folk, och vara öppna och acceptera saker som inte hör till deras liv, att dom inte ens märker hur fruktansvärt insnöade dom är...

I stort sett är det ett måste att skaffa familj, inte för sent i livet heller. Man kan inte vara lycklig om man lever ett liv där man reser runt, festar, och lever i lyx i stället för att köpa ett hus i närheten av där man växte upp och skaffa familj. Okej, jag säger inte att jag skulle välja det där livet med att resa runt att festa, men dom behöver ju inte vara så himla dömande och tro att det enda sättet man kan vara lycklig på är att gifta sig tidigt, och skaffa barn och ha en eternal family.

Och om att vara gay, om inte tonåringar hade sett på teve och fått idéer om att man måste pröva på allt, däribland grejen med att man kan vara gay, så hade dom bara följt sina hormoner och inte kommit på sånna saker. Det är ju helt tvärt om? Om man är gay kan man ju inte hjälpa det? Det är ju inte som att dom bara tycker det är en kul grej.

Så they "don't believe" in att vara det.... liksoom.. VAAH?!

Och som dom använder ordet gay här. Tonåringar då alltså i detta fall. "That's just gay" ... "It's so gay".

Det roliga är (ja, nåt som faktiskt är roligt) är att jag förstår inte hur i hela världen Jesse verkar ha totalt lyckas undvika alla dessa tankar och åsikter som majoriteten här faktiskt har. Hennes mind verkar vara så jäkla nära hur my mind, och generellt alla andra svenskars, funkar och tänker. Och hennes åsikter om att vara gay verkar vara rätt så nära våra. Det är rätt så himla skönt alltså! Speciellt med tanke på att hon, i praktiken, är ungefär lika mycket mormon som jag är. Det gör att jag känner mig mindre borta, och mindre udda och ensam i kyrkan och under familjeböner, än vad jag antagligen hade gjort om hon visade sig vara lika religiös som alla andra.

Ja. Då vet ni.. Frågor på det?

Hahah...

The temple in Rexburg. Bild från google.

(Templet är förövrigt jättefint på håll

med all belysning på kvällarna i mörkret osv.. även om det ser lite halvdött

ut på bilden. Ville bara visa ett tempel).

Som första gången i Young Women's. En av ledarna ställer frågan "Vad är skillnaden mellan folk som är aktiva i vår kyrka och folk som inte är det". Nästan alla räcker upp handen. Folk som är aktiva i LDS är "lyckligare, mer nöjda med sig själva, mer nöjda med sitt liv, har bättre prioriteringar, har en klar syn över vad de vill med sitt liv"... Detta har då inte folk som inte är aktiva i kyrkan.



En annan gång i Sunday School. Läraren berättar om en kille som kommit ut som homosexuell och säger att pappan tog det väldigt hårt, men mamman tog det jätte bra, älskade honom för den han är och bad för hans tillfrisknande och att han skulle hitta tillbaks till the right path again. Med andra ord, homosexualitet är ju en sjukdom, djävulens göra. Jag mådde illa när jag lyssnade på dom.



Och så pratar de om att de har full respekt för andras religoner. Men samtidigt är de övertygade om att deras liv måste vara bättre och att dom kommer till himlen men ingen annan.



Och åh, hahahha du bara MÅSTE kolla på det här, även om du inte gillar South Park (jag hatar det i vanliga fall haha) men det där är så jävla klockrent. Kolla inte med värdfamiljen eller Rook eller annan mormon dock, hehehehe... :D Klicka: http://www.southparkstudios.se/full-episodes/s07e12-all-about-mormons