Roadtrip neråt landet på G.

Just nu är vi i Skellefteå hos.. typ släkt. Det är ju helt okej och kul och så. Men jag hade just nu kunnat vara hemma och förbereda mig inför att fara på dans i Käckis med Anna, - kliva ur duschen, stå och torka håret, sminka mig med musik på hög volym, fundera vad i hela världen jag ska ha på mig, och vara glad och taggad för dans. Men nu sitter jag här. Och dessutom är mitt rum halft nedpackat där hemma och alla grejer borta, - i kartonger. Nu skulle jag antagligen blivit hämtad av några linedance-are och så skulle vi vara i bilen påväg mot Käcktjärn.

Men såhär kan jag ju inte tänka! Speciellt inte då jag kommer till Usa. Om det är nåt man inte ska göra så är det att tänka på vad man kanske missar hemma i Sverige, så man liksom inte kan släppa sitt svenska liv. Man måste fokusera på att vara där och komma in i sitt amerikanska liv. Men än så länge är jag ju inte där. Så påminn mig sen! Dock kanske det inte är för tidigt att börja träna psyket lite. ;)

Ja som ni märker så hade jag tydligen tillgång till dator och internet tidigare än söndag, men jag är inte på min dator just nu.

Förresten så var det jätteroligt förut idag vid våran dansuppvisning. Jag gjorde lite fel i början på en dans som jag aldrig riktigt lyckats lära mig fullt ut. Av någon anledning. Men det var ju min allra första uppvisning! Men det var sorligt att säga hejdå till dem och jag fick ett par kramar.
Även min ena bästa kompis Minna tog sig dit så jag kunde bamsekrama henne hejdå. Dock hoppas jag på att både hon och bästa Anna, och eventuellt söta Ida också, kan ta sig ner till mig i Västerås. Det här med att säga hejdå inför ett helt år borta är inte det lättaste! Speciellt inte att säga hejdå till sina bästa kompisar. Och familjen såklart.

Innan uppvisningen idag hann jag också ta ett till dopp i älven. Ett sista dopp. Iallafall på väldigt väldigt länge. Och helt säkert det sista doppet på våran strand vid vårat hus. Att bada där är så obeskrivligt underbart så jag tänker inte ens försöka beskriva det, speciellt när jag har växt upp där och tillbringat väldigt många och långa varma sommardagar nere på stranden med mina kompisar.

Nåja. Nog babblat.

Vi hörs på söndag! (Gissar jag på).

Puss å kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback